Ett folk har naturligtvis den lifligaste beröringen med sina grannar, och vi skola då ur denna synpunkt undersöka de båda tolkningarna. Hvad beträffar jutarna voro deras grannar danskarna i öster och saksarna i söder, som bägge bodde alldeles inpå dem. Med dem måste de nödvändigt hafva stått i en mycket liflig beröring, under det att de däremot troligen haft mycket litet att skaffa med de aflägset boende svearna. Götarna däremot voro grannar med svear, danskar och norrmän (raumar), men ej med saksarna. Huru är det nu med de omtvistade geaterna? Det är sant, att de hjälpa danerna i striden mot Grendel, men detta visar intet för den nu debatterade frågan, ty både gautar och jutar voro danskarnas närmaste grannar, och sjövägen från Kolding till Lejre är ungefär lika lång som från Kungsbacka till Lejre. Hvad raumarna beträffar ha de med dem föga beröring, men det namnes dock i dikten, att den geatiska kämpen Breca vinddrifves till raumarnas land. Äfven detta är jämförelsevis betydelselöst för frågan, men om öfver hufvud uppgiften skall anföras till stöd för någondera teorien, så talar den snarare till förmån för den af mig förfäktade meningen, då raumarna voro grannar till västgötarna, icke till jutarna. Viktigare är i hvarje fall grannskapet med de bägge andra folken, svear och saksare, ty detta är enligt min mening afgörande för hela frågan. Geaterna stå enligt dikten i den aldra lifligaste förbindelse med svearna. De båda folken äro icke blott i ständiga krig med hvarandra, utan när de svenska tronpretendenterna nödgas fly frän sitt land, fly de aldrig till danskarna, utan ständigt till geaterna. Och ej nog med detta: förhållandet mellan de båda landen är t. o. m. så intimt, att själfva Beowulf och hans frände Viglaf synas hafva tillhört en ursprungligen svensk ätt — åtminstone kallas Viglaf skilfingafursten. Fahlbeck har känt styrkan af detta skäl och sökt försvaga det: »Möjligen torde för någon den uti sagan omtalade lifliga beröringen med svenskarna utgöra en anledning till tvifvel rörande identiteten af geater och jutar. Mellan svenskar och jutar ligger ett stort stycke väg. Jag erinrar emellertid i detta hänseende om Ynglingasagan, hvarest flerstädes omtalas härfärder af svenska konungar till Vendel i Jutland, liksom omvändt danske eller jutske
