att han väntar oroliga tider, strid med franker och friser, »ty ända sedan Hygelaks tåg hade merovingerna städse visat geaterna ovänskap». Att västgötarna någonsin hyst några farhågor för merovingerna i Frankrike, är föga troligt, men äfven jutarna tyckas hafva kunnat vara tämligen lugna på det hållet. Uttrycket passar således knapt för någondera, men kan icke nöjaktigt förklaras utan en ingående kritik af själfva diktens historia. För en dylik är här icke platsen. Men såsom Steenstrup visat, har sagan vandrat från norden till England via Frisland, och där har denna passus med all sannolikhet kommit till, troligen med tanke på danskarnas nederlag 560. I hvarje fall har detta yttrande ingenting att betyda för själfva sagans historia. För sagan är det af konstitutiv vikt, att geaterna äro grannar med svenskar, och danskar, men enskilda yttranden om andra folk — t. ex. om franker och gepider, hvilka ock en passant nämnas — tillhöra dikten och härröra från den skald, som skrifvit det fornengelska kvädet. För den nu föreliggande frågan är således detta yttrande af ringa vikt. Det är en refleksion af den engelske skalden, men en refleksion, som han icke behöfver hafva lånat från de nordiska sagor, hvilka han lade till grund för sin dikt.
Men äfven andra skäl tala mot jute-teorien utom den politiska geografien. Bland den danska kungens undersåter förekommer nämligen en, som kallas »Vendelhöfdingen», och detta visar, att Vendel d. v. s. åtminstone den norra delen af Jutland då tillhörde den danska monarkien och icke den geatiska. Med andra ord: när Vendsyssel således enligt Beowulf utgör en del af Danmark, kan det icke samtidigt hafva utgjort en del af en annan själfständig monarki, af geaternas rike. Jutarne ha således varit danskar och icke geater.
Fullt bindande är dock icke detta argument, ty dels kan det tänkas, att Vulfgar, den ifrågavarande hirdmannen, såsom landsflyktig uppehåller sig vid den danske konungens hof, dels behöfver ju ej nödvändigt geaternas eller jutarnes rike äfven hafva omfattat Vendel. Det förra antagandet är emellertid icke sannolikt, ty i så fall skulle Vulfgar hafva varit landsman med Beowulf och de andra geaterna, men af dikten får man onekligen det motsatta intrycket: att han i dem ser främlingar. Icke häller det
