Folknamnet Geatas i den fornengelska dikten Beowulf.
En bland de viktigaste källorna för Nordens äldsta historia och litteraturhistoria är, som bekant, den fornengelska dikten Beowulf, men äfven de knapphändiga notiserna i grekiska och romerska arbeten före 600-talets början äro af vikt icke blott i och för sig utan ock för begripande af Beowulfdiktens historiskt-geografiska uppgifter, och jag skall därför i korthet erinra om dessa.
Pytheas besökte troligen Norge, men säkert icke Sverige och har inga uppgifter om de olika nordiska folkens nationalitet. De första, som nämnas, äro som bekant kimbrer och teutoner, hvilka ungefär ett århundrade före den kristna tideräkningens början bröto in i det romerska riket, men besegrades af Marius. Genom Ptolemaios (andra årh. e. K.) veta vi, att de utvandrat från Jutland, som i Ptolemaios’ geografi kallas den kimbriska halfön; namnet anses ännu finnas kvar i Himmerland, strax söder om Limfjorden. Af öfriga nordiska folk, som bebodde Skandia (den skandinaviska halfön), omtalar Ptolemaios Chaideinoi, som bodde i väster och anses vara de norska Heinir (i Hedemarken), Phavonoi och Phiraisoi, hvilka båda äro okända, men sägas hafva bott i öster, Phinnoi i norr (troligtvis lapparna), de i midten boende Levonoi samt Goutai och Daukiones, hvilka bodde i söder. Levonoi äro okända,[1] likaså daukiones, som språkligt icke kan betyda
- ↑ Brenner förmodar här en korruption för Sveonoi, men detta synes väl djärft.
