danskar, och med goutai förstås vanligen gautar. Äfven Plinius († 79 e. K.) omtalar kimbrerna såsom boende på den kimbriska halfön, men på ön Scadinavia — tydligen den skandinaviska halfön — upptager han blott ett för öfrigt okändt folk, hillevioner. Grienberger (Zeitsch. f. deut. Altert. 46,152) gör dock den sannolika konjekturen att vi i stället för hillevionum (var.: illevionum) gente böra läsa illa svionum gente, i hvilket fall svearna här för första gången skulle omtalas. I hvarje fall nämner Tacitus i sitt 98 e. K. skrifna arbete Germania Sviones och de strax norr om dem boende Sitones.
Under det andra århundradet innehades således den jutska halfön af kimbrerna, som emellertid enligt Tacitus och Ptolemaios tyckas hafva blifvit betydligt försvagade samt trängda mot halföns nordspets; i söder på den skandinaviska halfön funnos gautar och — troligen i mellersta Sverige — svear samt jämte dem åtskilliga andra stammar.
Sedan dröjer det ända till midten af 500 talet innan vi få några andra mera utförliga underrättelser, och under den mellanliggande tiden hade antagligen åtskilliga förändringar inträffat. Omkring 550 hafva vi Prokopios’ bekanta berättelse om herulernas vandring. Från Donau drogo de till den norra oceanen, till ett där bosatt folk, varnerna, därifrån fortsatte de förbi »danernas folkslag», färdades så till sjöss och anlände till Thule, där de slogo sig ned bredvid gautarna. Häraf synes för det första framgå, att danerna dä innehade det nuvarande Danmark eller åtminstone en väsentlig del af detta område, och för det andra fanns på den skandinaviska halfön ett folk, som kallas gautoi, hvarmed måste förstås gautar, och hvilka på skäl, som sedan skola anföras, antagligen bott i Västergötland.
Båda dessa uppgifter bestyrkas af den ungefär samtidigt skrifvande Jordanes, hvars notiser dock snarast härröra från en något äldre period, de sista åren af 400-talet. Enligt hans uppgift hade dani, som voro af svensk börd (ex ipsorum stirpe progressi) fördrifvit herulerna från deras gamla boplatser. Notisen, att danerna voro af svensk börd, förutsätter, att de såsom eröfrare norrifrån kommit till Danmark, och under förutsättning att uppgiften är
