Sida:Folksagor.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


KARIN SPJÄLKJOL.

Det var en gång en kung som var änkling. Han hade en dotter, som var så snäll och så söt, att ingen kunde vara snällare och sötare. Kungen sörjde länge sin drottning, för han hade tyckt mycket om henne, men till sist blev han led på att gå där så ensam, och då gifte han om sig med en drottning, som var änka och som också hade en dotter. Men hon var lika elak och ful, som den andra var söt och snäll. Det är ju klart att de skulle vara avundsjuka på den söta prinsessan, men så länge kungen var hemma vågade de inte göra henne något ont.

En tid därefter blev det krig, och kungen måste ut och slåss. Då tyckte drottningen att hon kunde göra vad hon ville, och så slog hon den lilla prinsessan och lät henne svälta och grälade på henne i var minut. Till slut fann hon allting för gott åt kungabarnet och satte henne att vakta kreaturen i hagen. Mat fick hon litet eller intet, mager och eländig blev hon, och grät gjorde hon för jämnan. Bland boskapen i hagen fanns också en stor, blåsvart hingst. Han var alltid fin och borstad och han kom lite emellan fram till flickan och lät henne klappa sig. En gång när hon satt där och grät kom hingsten fram till henne och frågade varför hon var så bedrövad. Hon svarade ingenting men fortsatte att gråta.