Strax därpå voro de ute ur skogen, och då kom trollet farandes och skrek och frågade vem det var som stal blad i hans skog. Hingsten svarade att skogen var lika mycket hans som trollets, och så röko de ihop och slogs. Hingsten sparkades och bet och trollet piskade och slog och hela dagen varade slagsmålet, men då hade hingsten fått död på trollet. Själv var han så illa däran och hade så många sår, att han knappast orkade gå. De måste vila en dag, och hingsten sa till prinsessan att hon skulle ta hornet, som hängde vid trollets bälte, och smörja in honom med den salvan som fanns i hornet, så skulle han bli bra igen. Det gjorde prinsessan, och dagen därpå kunde de fortsätta färden. De reste i många, många dagar och så kommo de till en skog, som var gjord av silver. Här gick det likadant som i kopparskogen, prinsessan försökte akta sig att röra vid bladen, men det var så trångt mellan stammarna, att hon i alla fall slutade med att få ett blad i handen.
Hingsten måste på nytt slåss med trollet, som ägde skogen, och det tog honom tre dagar innan han fick död på den hiskliga besten. Blodet rann ur alla hans sår, men sedan prinsessan smort honom med salvan blev han bra igen. Men de måste vila en hel vecka innan han orkade gå vidare.
Efter långa tider kommo de fram till en skog av guld. Nu sa hingsten att prinsessan inte på villkor fick röra bladen i den skogen, för han kände sig så matt, att han aldrig trodde sig om att kunna utkämpa ännu en dust med ett hiskligt troll. Men denna skog var ändå tätare 10. — Asbjörnsen, Sagor.
