Prinsessan tyckte nog det var svårt att resa från sin far, men hon tyckte det var ändå svårare att stanna under samma tak som drottningen, alltså lovade hon att följa hingsten. När alla i slottet lagt sig att sova smög prinsessan ner till stallet, och hingsten tog henne på sin rygg, och så bar det i väg. När folket tidigt nästa morgon kom för att slakta hingsten så var han borta, och när kungen frågade efter sin dotter så var hon också försvunnen. Han sände bud ut över hela landet och lät lysa efter dem i alla kyrkor, men det var ingen som sett eller hört talas om dem.
Under tiden sprang hingsten med prinsessan på ryggen genom många länder och så kom han till en skog av koppar. Träden, grenarna, bladen och blommorna, allt var av koppar. Men innan de gingo in i skogen sa hingsten till prinsessan:
»När vi nu kommer in i skogen måste du ta dig väl till vara, så att du inte rör vid minsta blad, ty annars kommer trollet, som äger skogen, och då är det ute med oss båda.
Hon lovade så säkert att akta sig noga, så att hon inte rörde vid minsta blad. Hon var så försiktig som bara möjligt och böjde sig undan för grenarna, men det var så trångt mellan träden, att det var nästan omöjligt att inte snudda vid bladen. Och hur hon än bar sig åt, så slutade det i alla med att hon fick ett blad i handen.
»Ack, ack, vad har du nu gjort», sa hingsten, »nu gäller det att slåss på liv och död, men göm bladet väl, så att du inte tappar det.»
