Sida:Folksagor.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
156
HÅKAN BORKENSKÄGG

fönster och filade på den, för den var heller inte riktigt färdig. Prinsessan kom fram och frågade vad det var han filade på.

»Å kors, det är lindockan som hör till den spinnrock som prinsessan köpte av mig», sa Håkan Borkenskägg. »Jag tänkte, att eftersom hon har rocken så vill hon väl också ha lindockan», sa han.

»Vad ska du ha för den då», frågade hon.

Ja, den var förstås inte heller till salu, men hon skulle få den ifall han fick sova på golvet i hennes rum om natten. Ja, det skulle han få ifall han lovade att hålla sig i skinnet och inte börja om igen med hutetu, för det var för otäckt, tyckte hon. Håkan lovade bot och bättring, men fram på natten började han frysa och bråka igen. Han bad nu att få sova på den matta, som låg nedanför prinsessans säng. Det var ingenting annat att göra än att ge honom lov till det, för annars skulle kungen höra hur han bråkade. Håkan la sig då på mattan nedanför sängen och sov både länge och väl.

Nu gick det rätt lång tid innan Håkan kom igen, men då hade han med sig en den sötaste garnvinda av guld. När prinsessan om morgonen fick se den genom fönstret, ville hon köpa den med. Ja, det gick ju på samma sätt som de båda andra gångerna, hon skulle få den om han fick sova med huvudet lutat mot hennes sänggavel, sa han. Det skulle han få, ifall han lovade att hålla sig tyst, och det lovade han. Men fram på natten började han skaka av köld och hacka tänderna så det hördes lång väg.