Sida:Folksagor.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
157
HÅKAN BORKENSKÄGG

»Hutetutetu, det är så kallt så du måste låta mig få ligga i din säng en stund för att värma mig», ropade han.

»Jag tror du är spritt språngande galen», sa prinsessan.

»Hutetutetu», fortsatte Håkan, »o låt mig få komma upp i sängen så att jag blir varm, o låt mig, o låt mig.»

»Vill du hålla mun», röt prinsessan. »Om far får veta att det finns manfolk i mitt rum om natten så blir jag rent olycklig. Ja, han slår ihjäl mig.»

»Hutetutetu», envisades Håkan, »släpp upp mig i sängen», sa han och darrade av köld så hela slottet skakade.

Ja, vad skulle hon göra? Det var bara att släppa upp honom i sängen, ifall hon inte ville att kungen skulle komma, och det ville hon inte. Sedan sov han både länge och gott.

Men en tid därefter fick prinsessan ett barn, och kungen blev så arg så han hotade med att ta livet av både henne och barnet. Strax efter kom Håkan Borkenskägg gåendes förbi slottet, så där av en händelse, och så blev han bjuden på kaffe i köket, som vilken annan tiggare som helst. När prinsessan kom ut och fick se honom, sa hon:

»Gud nåde mig för den olycka du har dragit över mig. Far min är färdig att flyga i flinter, så arg är han. Det vore mycket bättre om jag fick följa med dig hem.

»Du är alldeles för bortskämd för att kunna trivas hos mig», sa Håkan. »Jag har bara en riskoja att bo i och