vågade titta upp. Sedan frågade pojken om de kunde få husrum där över natten. Jo, det kunde de få, sa mannen. De fortsatte att prata en stund, men så blev pojken hungrig och frågade om de kanske kunde få lite mat också. Ja, det skulle nog gå det med, sa mannen, och reste sig upp och la sex famnar ved på elden. Gumman blev förstås ändå mera rädd och pep om att nu tänkte han bränna dem inne. När veden brunnit ner till glöd gick mannen ut.
»Gud nåde mig så visst», muttrade gumman, »ser du inte att vi kommit till trollet, din morskepelle?»
»Å pytt, det är väl inte så farligt», sa pojken.
Om en stund kom mannen in med en kolossalt stor oxe, som han drev till under ena örat med knytnäven, så att den stupade död på golvet. Sedan lyfte han upp den vid alla fyra benen och la den ovanpå glöden och vred och vände den till dess den blev brun utanpå. Därpå hämtade han ett silverfat ur ett skåp och på det la han den stekta oxen. Och fatet var så stort att ingenting av oxen stack utanför kanterna. Det satte han fram på bordet och så hämtade han upp en vintunna ur källaren och den slog han ena botten ur, och satte sedan tunnan på bordet med. Så la han fram tre knivar, som voro tre alnar långa vardera, och så bjöd han gumman och pojken till bords. Gumman jämrade sig, för hon orkade ju inte ens lyfta kniven, men pojken tog sin och skar ut ett par bra bitar ur oxens lår och det la han på moderns tallrik. När de ätit en stund lyfte han ner vintunnan på golvet och sa att gumman skulle komma
