Hoppa till innehållet

Sida:Folksagor.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

PRINSESSAN SOM ALDRIG BLEV SVARSLÖS.

Det var en gång en kung, som hade en dotter som var så slängd i truten att ingen kunde få henne svarslös. Kungen lovade att den, som kunde sätta henne på det hala, skulle få både prinsessan och halva kungariket. Det blev många som ville försöka sin lycka, ty det är inte varje dag man kan vinna en prinsessa och halva kungariket. Grinden till kungsgården stod aldrig stängd, ty pojkarna kommo i sådan mängd både från öster och väster, både gående och ridande. Till slut blev det ett sådant rännande, att kungen måste befalla att alla de som försökte utan att lyckas skulle märkas med en glödande tång i örat. Han stod inte ut med allt detta spring.

Bland andra fanns det tre bröder som också ville försöka sin lycka. De båda äldsta tyckte att den yngsta var så dum, så han kunde gärna stanna hemma. Men han följde med. Rätt som det var hittade han på vägen en död skata. Den tog han med sig. En stund därefter hittade han en liten vidjegren, den tog han också med sig. Ett stycke längre fram på vägen fann han en gammal bleckburk, den stoppade han i fickan. När han gått lite till hittade han ett bockhorn och ett stycke därifrån hittade han det andra hornet. Dem tog han också med.