Och när han sneddade över åkern invid kungsgården, böjde han sig ner och plockade upp en gammal utsliten skosula. Vad han skulle med den att göra kunde ingen av bröderna begripa.
Till slut kommo de fram till slottet och den äldste släpptes först in.
»God dag», sa han.
»God dag igen», sa prinsessan och knyckte på nacken.
»Det är fasligt varmt här», sa pojken.
»Det är varmare i spisen», sa prinsessan. Där låg tången på glöd och väntade på att bli använd. När pojken såg den tappade han alldeles målföret och så var det slut med honom.
Det gick inte bättre för den mellersta brodern. Han sa också att han tyckte det var varmt i salen och prinsessan sa att det var varmare i spisen, och när han fick se tången vart han så rädd att han teg.
Till sist kom den yngsta.
»God dag», sa han.
»God dag igen», sa hon och knyckte och krängde på sig.
»Här var varmt och gott», sa pojken.
»Det är varmare i spisen», svarade hon lika ilsket som åt de andra båda.
»Det var bra, då kan jag få steka min skata där», sa pojken.
»Jag är rädd hon spricker i hettan», sa prinsessan.
»Det är inte farligt, jag binder om henne med den här vidjegrenen», sa pojken.
