Sida:Folksagor.djvu/229

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
231
TUPPEN OCH HÖNAN I NÖTSKOGEN

löv, löv ger jag källan, källan ger mig vatten, vatten ger jag Pullan, hönan min, som ligger för döden i nötskogen.»

»Du får inte yxa av mig förrän jag får kol av dig.»

Då sprang tuppen till kolaren: »Kära min kolare, ge mig kol! Kol ger jag smeden, smeden ger mig yxa, yxa ger jag vedhuggaren, vedhuggaren ger mig ved, ved ger jag bagarhustrun, bagarhustrun ger mig tunnbröd, tunnbröd ger jag tröskkarlen, tröskkarlen ger mig säd, säd ger jag suggan, suggan ger mig borst, borst ger jag skomakaren, skomakaren ger mig skor, skor ger jag jungfru Maria, jungfru Maria ger mig röda gullband, röda gullband ger jag linden, linden ger mig löv, löv ger jag källan, källan ger mig vatten, vatten ger jag Pullan, hönan min, som ligger för döden i nötskogen.»

Då tyckte kolaren synd om tuppen och gav honom kol. Då fick smeden kol, och vedhuggaren yxa, och bagarhustrun ved, och tröskkarlen tunnbröd, och suggan säd, och skomakaren borst, och jungfru Maria skor, och linden röda gullband, och källan löv, och tuppen vatten, och det gav han till Pullan, hönan sin, som låg för döden i nötskogen. Så blev hon frisk igen.

Tuppen skulle springa efter vatten