TROGEN OCH OTROGEN.
Det var en gång två bröder. Den ene hette Trogen och den andre Otrogen. Trogen var ärlig och pålitlig, men Otrogen var elak och full av lögn, så att de aldrig kunde lita på vad han sa. Modern var änka och hade inte stort att leva av. Och då sönerna blivit vuxna måste hon släppa dem ifrån sig, så att de själva kunde förtjäna sitt bröd i världen. Var och en av dem gav hon en liten ränsel med mat, och så skulle de då i väg.
Då de hade gått ända till kvällen satte de sig på ett vindfälle i skogen och togo fram ränslarna, för hungriga voro de efter att ha gått hela dagen, och de tyckte, att nu skulle allt en bit mat smaka gott.
»Vill du som jag, så äter vi först ur din matsäck så länge det är något i den, så kan vi sedan ta vid med min», sa Otrogen.
Ja, det var Trogen nöjd med, och så åto de. Men allt det bästa lagade Otrogen att han fick i sig, och Trogen fick bara kanterna och de brända »fladbröd»styckena[1] och fläsksvålarna, han. På morgonen åto de igen av Trogens mat och på middagen också, men sedan fanns det inte mer i hans ränsel.
- ↑ Ett norskt tunnbröd, vanligen bakat av siktad havre och potatis.
