Hoppa till innehållet

Sida:Folksagor.djvu/237

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
239
TROGEN OCH OTROGEN

Han hade inte suttit där länge, så kommo alla djuren, åto och drucko och höllo midsommarvaka under trädet igen. Då de hade ätit slut ville räven att de skulle berätta historier, och då kan man tänka sig, att Otrogen började lyssna, och det så att öronen voro nära att falla av honom. Men björnen var ond och brummade och sa:

»Det har någon sladdrat om vad vi berättade i fjol, och därför ska vi nu tiga med det vi vet.»

Och så sa djuren god natt till varandra, och Otrogen var lika klok. Det var för att han hette Otrogen och var otrogen, det!