upp all ved som fanns i hela kungsgården, och när han slutat med det gick han för att fråga vad han nu skulle göra. Jo, svarade pigorna, hörde du inte att kungen sa att du skulle hugga lite ved åt oss. Då sa Mumle förstås, att det inte fanns mera ved att hugga. Pigorna trodde att han skämtade med dem och tittade ut på vedbacken. Men när de fingo se att all veden var upphuggen blevo de ilskna för att Mumle fick rätt, och de sa att han inte skulle få någon mat förrän han varit ute i skogen och fällt lika många träd som han sågat och huggit.
Mumle gick till smeden och bad honom att smida en yxa, som skulle väga femton gånger så tung som en vanlig en. Med den gick han sedan till storskogen och började att gå loss på träden så det brakade. Både jättetallar och hundraåriga ekar fällde han, ja, han tog inte bara vad som fanns på kungens ägor i sin iver, utan han tog träden på grannens mark också. Och som han inte gjorde sig besvär varken att topphugga eller kvista träden, så såg det ut som om en orkan gått fram genom skogen. Sedan lassade han en stor släde full med timmer och spände alla hästarna för släden, men hästarna orkade inte få släden ur fläcken. Mumle gick då för att ta den främsta hästen i huvudet och få honom att gå fram, men Mumle tog så hårt, alt han fick hästens huvud i hand. Då spände han ifrån hästarna och drog själv släden till kungsgården.
När han kom fram stod kungen och fogden i porten och skulle till att läsa lagen för honom därför att han farit så vårdslöst fram i skogen, men när de fingo se att Mumle
