Sida:Folksagor.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
257
MUMLE GÅSÄGG

drog hem halva storskogen i ett lass, så blev kungen både arg och rädd och beslöt att vara hövlig mot den starka pojken.

»En präktig arbetare är du», sa han, »men hur mycket äter du, för nu är du väl hungrig, kan jag tro.»

Mumle svarade att om han skulle bli mätt så skulle det kokas gröt på tolv tunnor gryn, men fick han det, så stod han sig en bra stund, sa han.

Det tog tid att koka så fasligt mycket gröt, och under tiden skulle han bära in lite ved i köket, sa han. Han tog hela vedboden på kälken på en gång, och när han skulle in genom köksdörren, så var den alldeles för trång, förstås. Han råkade knuffa till väggen ett litet slag, och det gick inte bättre än att han höll på att välta hela kungsgården över ända. När maten var färdig skickade de ut honom för att ropa på de andra tjänarna. Han ropade så det skallade i bergen och åsarna runtomkring. Men han tyckte inte att drängarna kommo fort nog, så han blev arg och slog ihjäl tolv stycken på en gång.

»Du slår ihjäl tolv av mina drängar, och du äter för tolv gånger tolv», sa kungen. »Men för hur många arbetar du?»

»Å, det är allt för många gånger tolv gånger tolv», sa Mumle.

När han ätit skulle han upp på logen för att tröska. Som han inte fann några redskap stora nog att tröska med, tog han en gran med grenar och allt, och med den tröskade han halm och säd och hö på en gång. Det gick

17. — Asbjörnsen, Sagor.