det så uselt, han som hade det så bra här på jorden. Det hänger massor med kläder kvar efter honom här på vinden och ett stort skrin med pengar finns här också.
Vill du ta det med åt honom så ska du få både häst och kärra att köra grejorna på. Hästen kan han ha nytta av och kärran kan han åka i, så behöver han inte traska och gå mellan stugorna i himmelriket.»
Mannen från Ringerike fick kärran full med kläder och ett stort skrin fullt med blanka silverriksdaler och så mycket mat och dryck som han bara orkade med. När han fått allt detta satte han sig i kärran och körde därifrån.
»Det var nummer tre», sade han för sig själv.
Men borta på åkern gick kärringens tredje man och plöjde, och när han fick se en främmande karl fara från gården med deras höst och kärra gick han hem till gumman och frågade vem det var som tagit deras tillhörigheter. Gumman berättade om honom som hade det så uselt i himmelriket och mannen begrep naturligtvis genast, att mannen från Ringerike var en skojare. Han sadlade en annan häst och red i väg i fullt sken. Det dröjde inte länge innan han kom fatt Ringerikaren, men när denne förstod vad som stod på, körde han hästen och kärran in i småskogen, slet en handfull tagel ur hästsvansen, sprang uppför en backe och knot fast hästhåret i en björkgren och la sig själv under björken och stirrade upp i himmeln.
»Nej, vet ni vad. Nej, aldrig har jag väl sett på maken», ropade han når kärringens tredje man kom ridande.
