Sida:Folksagor.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
42
KÄRRINGEN MOT STRÖMMEN

Men rätt som det var kändes kärringen så tung och sjönk så djupt i älven, att han måste släppa taget i henne.

»Vill du dra mig ner i älven, ditt troll, så ger jag dig på båten och låter dig ligga där», sa gubben, och kärringen fick ligga där.

Men efter en tid fick han samvetskval och tyckte att det var rent på tok, att kärringen inte skulle komma i vigd jord, så han begav sig ner till stranden och började leta efter henne utmed älven, Men hur han letade och sökte så kunde han inte hitta henne. Han tog med sig grannarna och folk från alla håll och alla letade de och sökte nerför älven, men ingen hittade kärringen.

»Det tycks inte nytta något till att leta», sa mannen till slut. »Min kärring gjorde alltid tvärt emot alla andra medan hon levde, så hon har väl fortsatt att göra det också efter döden. Det är bäst att vi letar uppför älven och ovanför fallet, det händer allt att hon flyttat sig uppför i stället för utför.»

De letade alltså uppför älven och när de kommit ovanför fallet så, mycket riktigt, hittade de kärringen. Det var kärringen mot strömmen det.