syster. Där skulle han be om att få det gamla svärdet, som var så beskaffat att när han stoppade ner det i fickan blev det en liten kniv, men när han drog upp det ur fickan igen blev det ett svärd, och om han slog med den svarta eggen föll allting dött till marken, men om han slog med den vita eggen stod allting levande upp igen.
Mycket riktigt, när de kommo fram till den andra systern och hon fick höra att pojken hjälpt syster hennes över sundet, så ville hon ge honom lön för mödan. Han kunde få vad han ville.
»Bevars väl», sa pojken, »jag vill inte ha något annat än det gamla svärdet som ligger där uppe på skåpet.»
»Det där har du inte själv hittat på», sa trollpackan.
Därpå måste han följa med till den tredje systern också. Där skulle han be om den gamla psalmboken, som var så beskaffad att om någon var sjuk och man sjöng en psalm ur boken som passade till sjukdomen så blev den sjuke frisk igen. Det gick likadant hos den tredje systern som hos de båda andra. När pojken bad om psalmboken sa trollpackan:
»Det där har du inte själv hittat på.»
När han kom tillbaka till skeppet hade folket inte kommit hem från kyrkan ännu. Han ville pröva vad duken dög till och la en liten flik av den på bordet först innan han bredde ut den helt och hållet. Och kan man tänka sig, det sattes fram både god mat och mycken mat och dryck i långa banor. Själv tog han bara en liten smakbit, men skeppshunden fick så mycket att han höll på att storkna.
4. — Asbjörnsen, Sagor.
