Sida:Folksagor.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
48
GOSSEN SOM BYTTES BORT MOT TOBAK

på den märklige prästen. Pojken blev då lämnad alldeles ensam på skeppet. Bäst som han höll på med att laga middagsmaten hörde han ett fasligt skränande på andra sidan ett litet sund. Pojken tog då roddbåten och rodde över sundet och där stod en gammal kärring och skrek.

»Ja, nu har jag stått här och skränat i hundra år i väntan på att få komma över sundet», sa kärringen, »men ingen har hört mig och hjälpt mig förrän nu, och du kan vara säker på att du ska fä belöning för att du sätter mig över sundet», sa hon.

Gossen måste följa med till hennes syster som bodde i ett berg inte långt därifrån, och hon sa att han där skulle be om att få den bordduk som låg på skåphyllan. När han kom fram och trollkärringen fick höra att han hjälpt syster hennes över sundet, så sa hon att han skulle få allt vad han bad om.

»Å bevars, jag vill inte ha någonting annat än den gamla duken som ligger på skåphyllan där», sa pojken.

»Det där har du inte själv hittat på», svarade trollpackan.

»Nu måste jag allt tillbaka ombord så att jag får maten färdig till dess folket kommer från kyrkan», sa pojken.

»Lugna dig, du», menade kärringen, »maten sköter sig själv medan du är borta. Följ med mig en stund till så skall du få ändå bättre lön, du. Jag har ropat i hundra år innan någon kom och hjälpte mig över sundet, men nu har du hjälpt mig.»

Och så sa hon att han skulle följa med till en annan