fingo höra detta hittade de genast på en ny lögn. De sa att om Askepilten ville så kunde han nog hitta reda på kungens dotter. Det är ju klart att hästskötaren genast sprang till kungen med den nyheten, och när kungen fick höra det ropade han tvärt på Askepilten:
»Dina bröder säger att du kan ta reda på min dotter», sa han. »Gör det genast.»
Pojken svarade att han inte haft en aning om att det var kungens dotter förrän han sa det själv, men kunde han rädda henne och hämta hem henne så nog skulle han göra sitt bästa. Men två dagar ville han ha att göra sig i ordning på. Och det fick han.
Så tog han fram det grå ullgarnsnystanet och kastade det före sig och gick själv efter och så kom han till den gamla gumman, som givit honom nystanet. Henne frågade han vad han skulle göra, och hon sa att han skulle ta sin gamla bössa och trehundra lådor spik och hästskosöm och trehundra tunnor säd och trehundra tunnor gryn och trehundra slaktade grisar och trehundra nötkreatur, och så skulle han låta nystanet rulla till dess de råkade en korp och en trollunge, som nog skulle visa honom vägen, för de voro släkt med trollet. Ja, pojken gjorde förstås som hon sa. Han återvände till kungsgården och hämtade sin bössa och bad kungen om spik och kött och fläsk och hästar och vagnar och körsvenner för att forsla grejorna. Kungen tyckte nog han begärde väl mycket, men kunde han verkligen skaffa tillbaka dottern, så skulle han få halva kungariket dessutom, sa han.
