Sida:Folksagor.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93
FÖLJESLAGAREN

Men inte svärdet, för det är tre-systrars svärd.» Det ägdes nämligen av tre systrar.

»Jaså, ja då får du sitta där till världens ände», sa mannen.

När hon det hörde lovade hon att han skulle få svärdet, bara han lagade att hon kom loss från stolen. Då tog han svärdet och gick sin väg och lät henne sitta där i alla fall.

När de återigen gått långt över nakna fjäll och öde hedar, kommo de till ett högt berg. Där knackade följeslagaren på nytt och det gick som förra gången. Berget öppnade sig och en trollpacka kom och bjöd dem sitta på en stol, men hon fastnade själv på stolen och kunde inte komma loss. Följeslagaren letade genom alla skåp och kistor och till slut fann han vad han letade efter. Det var ett nystan av guldtråd. Kärringen ville inte ge honom nystanet, men följeslagaren tog det och gick, och lät trollpackan sitta där hon satt på stolen.

Nu gingo de på nytt i många dagar genom skogar och moras och kommo till slut till ett högt berg. Där gick det på samma sätt som i de båda andra bergen. När trollpackan fastnat på stolen, gingo männen genom rummen i berget och följeslagaren fick då syn på en gammal hatt, som satt på en spik bakom dörren. När han bad kärringen om den pep hon och skrek att det var tresystershatten, och om hon gav bort den skulle hon bli rent olycklig. Då tog mannen den och lät kärringen sitta i likhet med de båda andra systrarna.

Snart därefter kommo de till ett sund. Då tog