följeslagaren guldnystanet och kastade det med sådan kläm i berget på andra sidan sundet, att det kom tillbaka till honom. När han kastat nystanet några gånger fanns där en bro. På den gingo de över vattnet, och när de kommit på andra sidan bad mannen pojken nysta upp tråden igen, det fortaste han kunde.
»Ty går det inte med fart», sa han, »så komma de tre trollpackorna och slita oss i stycken.»
Pojken nystade det fortaste han kunde och just som trådändan släppte stranden kommo de tre trollpackorna farandes. De rusade fram mot vattnet så att skummet stänkte och grepo efter trådändan, men de kunde inte få tag på den och så drunknade de alla tre i sundet.
När de vandrat några dagar till sa följeslagaren:
»Nu komma vi snart till det slottet där den prinsessan bor, som du drömde om. Och när vi väl äro där skall du gå in till kungen och tala om din dröm och varför du har kommit.» När de voro framme gjorde pojken som vännen sa, och han blev mycket hövligt mottagen. Han fick ett rum för sig och ett för sin tjänare, precis som det skulle vara, och när det blev tid att äta blev han bjuden till kungens bord. Så fort han fick se prinsessan kände han igen henne från sin dröm, det var henne han skulle ha till brud. Han sa henne genast sitt ärende och hon svarade att hon tyckte bra om honom och att hon gärna ville gifta sig med honom, men först måste han genomgå tre prov. När de slutat äta gav hon honom en sax av guld och sade:
»Det första provet är att du skall ta den här saxen
