Sida:Folksagor og äfventyr.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
16
NALLE PÅ DOVREFJELL.

berättade nu för kungen, huru allt hade gått till samt huru stjufmodren och hennes dotter hade bedragit henne. Straxt blef hennes bror hemtad ur ormgropen — honom hade ormarne icke gjort den minsta skada — och stjufmodren och hennes dotter blefvo kastade dit i stället. Men ingen kan tala om hvad konungen var glad då han blef qvitt den elaka buskebruden och i stället fick en drottning, som var så dejelig och vacker som en dag. Nu blef det rätta brölloppet hållet, och det sa att ryktet derom spreds till sju konungariken; konungen och bruden hans åkte till kyrkan och Lilla Kavern fick sitta med i vagnen. Då vigseln var förbi, foro de hem igen, men sedan var jag icke längre med dem.




Nalle på Dovrefjell.

Det var en gång en man uppe i Finnmarken, som hade fångat en stor isbjörn; den skulle han gå till kungen af Danmark med. Så hände det att han kom till Dovrefjell på julqvällen, och han gick in i en stuga, der det bodde en man som hette Halvor. Här bad han att få låna hus för sig och sin isbjörn.

“Gud hjelpe oss så sannt,“ sade mannen i stugan, “vi kunna alldeles icke låna hus åt någon nu, ty hvarendaste julqväll kommer hit så fullt med troll, att vi måste flytta ut och icke ha tak öfver hufvudet sjelfva en gång.“

“Ah, ni kan nog låna mig hus för det,“ sade mannen; “björnen min kan ligga bakpå ugnen och jag kan väl få ligga här inne i köket.“

Ja, han bad så länge tills han fick lof. Derpå flyttade folket i huset ut, sedan de lagat till åt trollen uppdukade