SPÖKEN.
33. “Hos Ol Ols i Berga var det aldrig fritt för spöken“, säger Nordlund (se 11) “Abrams Lasse och några andra pojkar sågo en gång en skjuts fara uppefter Bergaberget på den vägliknande randen. För åkdonet var en bock spänd, men folket såg ‘folklikt‘ ut.“
34. Bergsten (se 8) berättar, att Lasse Julander och en annan pojke sågo en likskara på Bergaberget. Ovanför Ol Ols gick den in i berget under dunder och brak.
35. Hos Ol Ols — efter Nordlund — stod en bagarstuga ett stycke ut på gården. Ofta syntes eld brinna i bakugnen, fast ingen tänt på.
36. Morbrodern till Nordlunds hustru berättade, att han en gång låg på ett ställe, varest om natten en gumma kom in och gick fram till spisen, där hon med en liten sikt siktade öfver glöden. Hon hördes i dörren, hade tassande steg o. s. v. men var ett spöke.
