37. Efter Sjölund: (se 3) Ol Nilsson i Svala (26) var på hemväg efter att ha legat i hållet (skjuts-). På Oxtjärnsmon mötte han ett likfölje. Det brann i likkistan. Hästen blev så rädd, att han ej stod att hejda. Därför kunde ej heller Ol Nilssa vika av vid Svalavägaskälet utan måste fortsätta allmänna vägen ända fram till Stångom. Där gick kärråsen utav.
38. Folket i Å by hade fäbodar i Galtskären. “Där fanns ingen skrömt, fast nog ‘råkte dom i‘ men då ‘skavde dom‘ och kastade ut, så vart det bra.“ (F. nämndemannen Engström i Å, 75 år gammal).
39. I Solbergs fäbodar — Vikarbodarna — spökade det ofta och i alla tider. Fingrar ha synts i väggnåten (springorna mellan stockarna). — Torparen G. Hegner, Vikabodarna, 45 är gammal.)
40. Samme berättare: I kvarnen på samma ställe har det spökat. Ville någon mala om en natt mellan 12 och 1, stannade kvarnen och spånor och stickor kastades bak i hälarna på folk. Därför stängdes alltid vattnet utav strax före 12 och drogs ej på förrän efter 1.
