Sida:Folktro, sed och sägen från Njurunda socken i Medelpad.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
23
SPÖKEN

Den gick själv en nyårsnatt, fast hjulet var fastfruset. Då folk kom tillstädes, blev det värre.

De dödas julotta.

41. Jan Anderssas hustru i Nyland, riksdagsmansmor, kom en julmorgon tidigt till Njurunda gamla kyrka för att få god plats. Det lyste ur fönstren och porten var öppen, likaså dörren. Hon trädde in, förvånad öfver att gudstjänsten redan börjat, och hukade sig ned, medan hon läste ingångsbönen. Hon slog sedan upp psalmboken och sjöng med, hörde prästen läsa vid altaret och församlingen sjunga igen. När hon då såg upp, varseblev hon endast sådana personer, som hon visste vara döda, även prästen. Hon tyckte icke att det var så underligt i början, men snart blev hon rädd, rusade upp och ut. Då slocknade ljusen och kyrkdörren smällde igen. I stegporten mötte hon klockaren, som kom för att tända julljusen. (Förre hemmansägaren O. Söderbergs hustru i Solberg.)