Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


7.

När efter långa förberedelser grafölet ändtligen var drucket, måste Folkungarna ändå stanna en tid i jarlagården för att fortsätta skiftet af det stora arfvet. Fast de gingo i ett sorgehus, firades på Valdemars befallning höstens och julens lekar som vanligt. Det hände, att han gick in i frustugan och frågade efter Jutta, som förr, men alltid var hon försvunnen. Ropade han efter henne i svalgången, blef han utan svar. Drottningen bannade henne för att hon icke längre tänkte på att göra Valdemar glad, men hon visste ingenting att säga, och när det blef kväll, gick hon tidigt till sängs.

Valdemar slutade att kalla på henne, och vid måltiderna mötte han henne med ett kyligt småleende. — Ett världens barn, som vill gå i kloster! — sade han till drottningen. Om

95