Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/179

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


för med handen på muren, medan han visade vägen för de oväntade gästerna. Han förde dem genom spetsbågiga portar till de små rummen. Där satte han facklan i järnhållaren på väggen och gick sedan ned i källaren efter vin. När han kom upp med tre tennkannor i hvardera handen och satte dem på bordet, blundade han igen. Småtärnorna skrattade åt honom.

— Jag ville bara visa dig min makt — sade Valdemar och satte sig hos Jutta i spishörnet.

— Må hertigen så länge styra riket bäst det lyster. Här har jag fasta murar och stannar med dig, om du vill.

Hon skakade på hufvudet.

— Du har inte mitt trots, jungfru Lindelöf — fortsatte han. — Lindelöfvet är för lent och mjukt att hålla sig rakt i isblåsten. Men hvarför sitter du och lyss? Är det fogden, som du fruktar?

— Nej, inte honom.

— Är det nattstrykarna ute på vägarna?

— Inte dem.

Då hon icke svarade annat, slutade han att fråga. Det fanns hos henne något osinnligt, så att hon älskade mest med tankarna, och hon var en längterska.


173