FOLKUNGATRÄDET
Men på samma gång som Magnus steg in, visade sig i den andra dörren ännu en besökare, och det var herr Svantepolk. Han var snöig och nyss kommen från hästryggen, och han hade bara en handske.
— Du har tappat din ena handske — började Magnus och såg på den blåfrusna hand, som räcktes honom.
— Jag har kastat den för bröstet på din broder. Gif mig du ett par nya i stället. Det är det gamla sättet att städja hirdmän, och nu stannar jag hos dig. I ett år lät jag handen frysa till straff för att den kränkte kungahelgden, men ångra… Nej, det kan jag inte.
Munken korsade sig och Bengt skrattade, men Magnus skyndade sig att svara:
— Godmodigt dra vi ibland på munnen åt dig, kära frände, men ingen skrattar elakt på din rygg. Det är skillnaden mellan dig och andra. Därtill är du en alltför rättskaffens man. Välkommen till mitt hus. Här spela friska vindar genom öppna dörrar och vindögon och inga nystan och askar stå i vägen på borden. Här går man bitti upp och tidigt till sängs och sofver präktigt. Vi bo här nästan som präster, jag menar, präster efter skenningebeslutet, då
196
