Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


läser nu lag för sina västgötar. När tid blir, tör du nog möta honom.

— Och Hulf Skumble, bergmästaren, som kom med järnet?

— Han har gömt sig i skogarna och skyr att se människor. Men jag tror, att vi ha annat att tänka på. Jag står här för att tala om din broder Valdemar… När hustrussystern kom i klostret, födde hon en son.

— Jag vet.

— Valdemar har gömt barnet hos själfva ärkebiskop Fulco i Uppsala. Det var att kasta det midt i ulfvens käftar. Ett öfvermod, som liknar honom.

— Men det var klokt. Fulco är en man, som förstår faran och vet att tiga.

Martinus korsade sig.

— Miserere mei Deus!

Herr Svantepolk räckte hertigen ett bref.

— Du känner ängelsvapnet i sigillet.

— Det är från Fulco.

Hertigen slet upp och läste det häftigt. Olömsk af stället kastade han det i vredesmod ifrån sig midt på altaret. Hans ögon blixtrade.

— Det är för mycket af en broder. Vet du, hvad Fulco skrifver? Valdemar är halft

198