Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


läser nu lag för sina västgötar. När tid blir, tör du nog möta honom.

— Och Hulf Skumble, bergmästaren, som kom med järnet?

— Han har gömt sig i skogarna och skyr att se människor. Men jag tror, att vi ha annat att tänka på. Jag står här för att tala om din broder Valdemar… När hustrussystern kom i klostret, födde hon en son.

— Jag vet.

— Valdemar har gömt barnet hos själfva ärkebiskop Fulco i Uppsala. Det var att kasta det midt i ulfvens käftar. Ett öfvermod, som liknar honom.

— Men det var klokt. Fulco är en man, som förstår faran och vet att tiga.

Martinus korsade sig.

— Miserere mei Deus!

Herr Svantepolk räckte hertigen ett bref.

— Du känner ängelsvapnet i sigillet.

— Det är från Fulco.

Hertigen slet upp och läste det häftigt. Olömsk af stället kastade han det i vredesmod ifrån sig midt på altaret. Hans ögon blixtrade.

— Det är för mycket af en broder. Vet du, hvad Fulco skrifver? Valdemar är halft

198