Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs


16.

Den sofvande vallkullan i Vreta blef emellanåt utburen i klosterträdgården, där nunnorna lekte och dansade med de unga jungfrur, som de hade till fostran. Så ofta Gistre Härjanson fick några dagars ledighet från sin tjänst som spelman, kom han dit på en löddrig häst Han ställde sig väl med nunnorna genom att stränga deras harpor och skrifva på bly till bot för deras tandvärk. Och till den alltid lika glädtiga Ingrid Svantepolksdotter smög han hårringar och andra små gåfvor från hennes blyga vän i konungens följe. Den enda lön, lekaren begärde, var att ibland få sitta några timmar i Yrsa-lills närhet.

En sommardag, när bin och humlor surrade, begynte plötsligt hennes dödliga blekhet att skifta om i rodnad, och alla nunnorna samlades omkring henne för att bevittna det under, som

240