Den här sidan har korrekturlästs
FOLKUNGATRÄDET
Baneret gled ned mot hans axel, och han slog armarna om det, som hade det fallit till honom från höjden. Sedan kysste han duken och vecklade vördnadsfullt ihop den.
— Jag tackar er, ni kvinnor — stammade han. Hvart han såg öfver hela ängsbacken växte ringen af linhåriga hjässor, och bara armar sträcktes i höjden och viftade med hvita hufvudkläden.
269
