Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs


19.

Det var i Vreta klosterhärbärge. Svennen, som kom in med fatet, ropade medan han gick utefter bordet:

— Musköl… nya kakulägen vid hvar tallrik… Det är östgötarnas lagman, höfdingen på det förpantade Lödöse, vår vördade konung Magnus' mest högtbetrodde storman, riddaren af hans råd, välbördige herr Svantepolk Knutsson, som är värd för den här omgången!

Där var alltid öfverfullt af besökande, som hade döttrar eller systrar under nunnornas ris. Abbedissans påbud, att allt skulle vara tyst efter nattsången och att sista ljuset skulle släckas, när sängklockan ringde, blef illa åtlydt. De mäktiga herrarna hade med sig egen kost, som anrättades i stekarhuset, och hvar och en bjöd alla de andra på en rätt. Därigenom blef det

308