styra med. Närkesfolket är häftigt och går för raskt på, och hälsingarna ha goda bågar, men skjuta för högt.
— Rid du, kära son, och sörj inte för mig. Gäller det, kan jag nog ännu låta lyfta mig på hästryggen och föra mina huskarlar. Det är lagom göra för en änka på landet, när påskbaket är öfver... Men om du blir slagen?
— Jag duger inte till att ringa i klockorna, mor, och bära kring helge Eriks ben. Men jag försöker i tysthet att skaffa mig nya och fullgoda krigsredskap. Sedan sprider jag mitt folk öfver en hel bygd i små flockar, som låtsas fly, ser du — han lutade sig närmre henne och sänkte rösten — och först när jag har napp på tillräckligt många krokar, halar jag oförmodadt in hela refven. Litet af den sluga bonden sitter nog ännu kvar i jarl Birger.
— Och om du ändå blir slagen af de upproriska?
— Då tar jag dem med lögn, med list, med svek!
Han hade sträckt ut armarna och höll om båda bordshörnen, under det att han oafvändt stirrade på henne. Svettdropparna pärlade honom på kinderna.
