Den här sidan har korrekturlästs
20.
Midsommarsolen gassade öfver Stockholms torftak och väldiga borgtorn. På en liten trång gård, som knappt var större än en skämma men ändå hade rum för ett körsbärsträd med en fågelbur, satt Gistre Härjanson och sydde skor. Hans Yrsa-lill stod i porthvalfvet vid ett bord och skar rödt fodertyg. Huset låg intill stadsmuren, och kvarnhjulens dunk hördes från strömmen utanför. Genom porten syntes de öfversta björkruskorna på byggställningarna kring den halffullbordade kyrkan åt Sankt Nikolaus.
Yrsa-lill hade blifvit mer undersätsig, och i sin snygga och prydsamma vadmal hade hon ett tycke af välförsörjd borgarhustru.
— Hvila dig en stund, kära husbonde, och kom hit och se — bad hon. — Nu vända alla
22. — II.337
