Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/346

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


ingen gjorde mig annat än ondt. Signe Gud den välmenande Valdemar, som skänkte mig dig till ärlig hustru. Han gaf mig ingen lag att lyda, men det, som var bäst för mig, frid, hem och något att omhulda. Och därför blef jag god.

Gistre såg upp och tillade:

— Själf fick han den tyngsta arfvelotten. Yrsa, Yrsa-lill, du kan tala frimodigt till mig. Jag är inte missundsam. Tänker du ännu på honom?

Ett ögonblick dröjde hon med svaret som för att reda ut sina halfglömda drömmar. Hon fick åter något sömngångaraktigt öfver sitt väsen.

— Nej — sade hon lugnt efter en stund och hade redan nyfiket vändt sig åt gatan till.

På andra sidan hängde skomakardöttrarna öfver den nedslagna bodluckan för att komma åt att se på de kungliga fruarna och fröknarna, som just gingo förbi. Magnus' lilla dotter Rikissa, som skulle vigas till nunna i det nya klostret, gick redan höljd i ett hvitt dok, men hennes syster Ingeborg, som var lofvad åt Erik Menved, skrattade af förtjusning, hvar gång hon snafvade på sin långa rock. Mellan sig hade de Erik Menveds lilla syster Märta,

340