FOLKUNGATRÄDET
samvetskval och klokenskap utan kärlek? En dåre, men inte en solögd som Valdemar? I det barnet kommer jag att straffas. Jag ryser för att tänka framåt. För Guds skull, mina vänner, hjälp mig, hjälp mig! Den smärtan som jag har i bröstet här, den våndan… Och den bäska smaken i min gom… Den sjukan lindras bäst med handpåläggning, handpåläggning af medlidsamma människor. Jag vill er intet ondt. Tag upp mig i ert brödraskap.
Tyrgils log vemodigt.
— Du i vårt brödraskap! Ja, du har blifvit oss en vördad fader, en riksbyggare och ordningsman och en riddare utan like sedan mannaminne…
Konungen gick ångestfullt uppåt koret, följd af de andra och fortsatte att tala, ibland häftigt tvärtystnande för att lyssna på honom, ibland utan att höra på.
— Ja, jag har ökat kyrkans domsrätt, friat hennes gods från skatt. Och håller jag inte nu på att bygga också åt gråbröderna i Enköping! För friköpande af mitt kors till Heliga grafven, mitt löfte vid Hofva, har jag lagt af silfver… Nyss skänkte jag bort tre korkåpor och ett ciborium af elfenben… Jag har inte
352
