Hoppa till innehållet

Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/366

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


steg upp från bänken framför klockorna, och hon strök ömt och lugnande öfver hans hufvud.

— Haf tålamod med mig och mina syner — sade han. — Satan var den enfaldigaste af änglarna, den som hade mest af människa inom sig. Han förstod icke Gud. Därför blef han nedstörtad till sina gelikar. Jag förstår blott inte, hvarför han mister sin makt, just när jag svarar: tag mig! Men kom, kära drottning. Vi ha ingen tid att spilla på en sjuklings anfall. Dagen är full af göromål, och jag skall ut på färd. Jag måste återse min broder än en gång. Den hedrade kung Ladulås får söka upp en hatad fånge för att själf få frid. Nyss har jag befallt, att han skall sättas i strängare fängelse. Jag får ju tänka på hvad som kan ske, om jag faller ifrån. Hur bär han nu sitt öde, ett storordigt barn som han är med alla sina synder? Lider han som jag? Har han blifvit gammal och lifstrött?

Från sin öborg styrde Magnus hela landet. I nedersta tomhvalfvet gömdes skattkistan och regalierna. I hvalfvet ofvanpå lågo räkenskaper och handlingar packade ända till taket. Öfversta rummet, som han nu hastigt gick igenom med sin drottning, var ett kapell. Därifrån kom han

360