Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
22.
Följd af endast några få ryttare anlände Magnus obemärkt till Nyköpingshus. Han ville icke genast bli igenkänd utan själf öfvertyga sig, hur brodern hade det.
Han lindade manteln ett hvarf om hakan och nacken, och handen darrade en smula vid tanken på det förestående mötet. I trappsmygen hejdade han sig ett ögonblick, ty dörren stod på glänt till borgarestugan. Småsvennerna trätte där inne.
— Blygs att skryta öfver din egen matmors gunst! — löd det från ena sidan af bordet.
— Skryta? Det skulle du nog också kunna, om du hade mod att sjunga ut — kom det från andra sidan.
Magnus stötte upp dörren.
— Hvem tala ni om? — frågade han. — Hur våga ni?
365
