Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

FOLKUNGATRÄDET


— Jag skall väl läsa dig till sömns som vanligt? — frågade han en smula dröjande. — Det går bara en väg till mänsklig frihet, Magnus. Det är att genom läsande och tänkande göra viljan fri.

Magnus satte sig på bänklådans kant, och händerna hängde trött mellan hans knän.

— Det är andras misstro, som kryper in i mig och äter sönder hjärthalfvorna, så att jag till sist inte heller själf kan tro på min egen vilja. Jag höll in min springare, så att stålhandsken skar i handen. Här kan du se. Mot otur hjälper hvarken försiktighet eller styrka. Allt var ju hemligt aftaladt på förhand mellan Valdemar och mig. Vi skulle bryta några spjut och sedan blotta våra hufvud och erkänna hvarann jämnstarka.

Algot Brynjulfsson plockade med något på bordet

— Och det förslaget var ditt?

— Nåväl, det var så. Jag skickade till och med Valdemar hans silfverbelagda rustning som gåfva.

— Lysande rustning att se på. Snäf och ovig att bära. För trång öfver armbågarna. Jag profvade den för ro skull i går.

67