Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

FOLKUNGATRÄDET


ande. Dag för dag går du mellan mig och honom. Gladt och tanklöst plockar du bort det vackra från vår vänskap som ett barn guldbeläggningen från en bild.

— Ack, vi undanbedja oss några knäfall — svarade hon. — Fördröj sig inte så länge här, att ansiktet tappar sorgen och blygseln. Tillåt mig att ledsaga vår ridderliga frände till tröskeln.

Magnus sänkte hufvudet, och en tung och bitter suck pressade sig fram ur det breda bröstet. Han såg från den ena till den andra, som han brukade, när han var upprörd. Valdemar stod bortvänd med armbågen stödd mot väggen. Jutta böjde sig så djupt hon kunde med handen i kryddpåsen och silade kryddorna mellan fingrarna.

Då förstod han, att ingenting mer var att göra utan drog sig bugande mot dörren och gick.

När han kom tillbaka i härbärget, var det redan bäddadt i de uppslagna bänklådorna för honom och hans män.

Det hade nu blifvit mörkt. Algot Brynjulfsson stod och väntade på honom med en liten tranlykta och en bok.


66