6.
Hästar sadlades, lyktor ilade i dimman, och de kloka gummornas taktfasta besvärjelser och slag i händerna blandades med husprästernas läsande. I dagningen dog jarlen. Han blef uppbårad i sin sofstuga, och nedanför fötterna satte kvinnorna, som det var gammal sed, en lerkruka med rökelse och bröstbenet af en tupp, soluppgångens och lifvets fågel.
Det blef långa dagar, medan grafölet förbereddes. Valdemar satt helst i frustugan och lekte schacktafvel med Sofia. Långsamt och eftertänksamt flyttade hon dockorna, och för hvar gång rundade sig tre gropar vid de feta hvita knogarna. Hennes makliga huslighet omgaf honom med stilla värme och de hade det trifsamt som spinnande gårdskattor på härdkanten. Hon skulle snart bli mor igen som
