Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


alla folkungahustrur, och hennes godmodiga lugn spred en trygg säflighet ända till barn och tjänare. I skymningen smittade hennes gäspningar småtärnorna, så att de uttänjda klagoljuden hördes genom väggen ända ut i borgarestugan. Men det betydde icke leda utan att de hade det varmt och godt. När han icke hade hennes nystan och syaskar omkring sig på bänkar och bord, grep honom en känsla af ensamhet. Ibland gick han till vindögat och såg en liten vallkulla, som hette Yrsa-lill springa förbi med bara fötter. De voro röda på hälarna och hvita ofvanpå.

När bouppteckningen skulle hållas, samlades alla i likrummet, och det stod mycket folk utanför den öppna dörren. Lagman Algot och Magnus sutto vid bordet med räkenskaperna. Magnus vände sig till drottningen.

— Här felas ett gammalt dryckeshorn, som hette Månegarm och stod på ulftassar.

Sofias lugn var genast borta.

— Tror min frände, att jag har gömt undan det? — frågade hon. Jutta stod bakom stolen och höll på att fläta band i hennes hår.

Valdemar gick emellan, och den första segeryran var redan släckt på hans drag.


88