FOLKUNGATRÄDET
ute på tunet, men det finns också en kraftens och myndighetens. Husmän och tjänare, vårt höga herrskap är upprördt och uttröttadt af sorg, men låt oss aldrig glömma vår pliktskyldiga vördnad.
— Ja, jag är upprörd af sorg — sade Valdemar och stannade i dörren, och hans ögonlock rödkantades af blygsel öfver att alla voro så vana att se honom lyda, att de måste uppmanas till skyldig vördnad. Kom hit, bergsmän, finnar och skogsgångare, alla som följde Hulf Skumble från Stålberget! Jag skall göra er till min lifvakt, och ni skola få hofkläder af björnskinn. Sätt sträng på bågen, så att vi få gå på jakt. Jag börjar tycka om lukten af era våta kläder och sura skodon och trifs inte längre hos dem, som lägga rosenblad under lakanet och luktört i skorna. De bedraga mig, medan de kyssa mig. Kom hit, Gistre Härjanson, häxkarl och tjuf. Du skall bli min hofgycklare och harpare. Jag tycker om dig, därför att du ärligt ljuger och vill vara den sämsta. Kom hit, bodsätar och stubbekarlar! Jag skall alltid bli er en vän. Hvar och en är fri. Jag tvingar ingen. Det är mitt kungalöfte. Jaga och fiska och bruka jorden. Följ
