Sida:Folkungaträdet Bjälboarvet.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

FOLKUNGATRÄDET


sedvänjorna i ett sorgehus? Hvem är starkast, den, som bär en kedja, eller den, som sliter den!

— Den, som smider den — svarade Magnus med handen på jarlens testamente liksom för att peka på sin makt.

Valdemar rusade fram mot honom med det ljusa håret nedfallet i pannan, händerna knutna och fadrens hetta i sina rörelser.

— Låt bödelsyxorna hvila — ropade han — rif ned galgarna och smid klåfvarna till hjulringar för bondens vagnar. Två brott begås aldrig riktigt lika. Hur kan då ett och samma lagord gälla för båda. Benådning skall heta valdemarsdom. Hvar gång du i mitt namn tar ett hufvud, tar jag af dina förläningar så mycket jord, som en fogde kan gå omkring utan att stanna. Det skall bli som fordom, då männen voro fria och starka. Jag tål inte trälar. Jag vill, att en karl skall kunna se mig i ögat och svara: jag lyder inte. Sådant folk behagar mig. Jag vet bara en brottsling, som jag ger dig lof att straffa till lif och lem: den lömska bakdantaren som listar sig fram och har det bra bland människor.

— Den läran är de svagas — sade hertigen, som också hade rest sig, hälft vänd mot folket

92