Ordbildning. 87 starta verbalformerna; t. er. Bi»Kl<va, F.^Sw. af siukv») pr»Lt. B»nkv (deraf urfpr. sauKvH»). Att i dylika fall endera af halfvocalerna maste wika for den andra, i F.- N. oftast i F. -Sw. oftast v, se U. 26, 35. Om va ar redan forut taladt. Afwen denna comb. fore kommer, endast der v redan inkommit i de starka verbalfor merna. Anm. l . Det later sig battre ana an demsnstrera, att astedningsbol- stafwerna j «H v i starka verber, såsom niizZv», soll,Kvl>, zidj^, och i swaga, stsom niilju; afwen i nomina, fasom Km r (^ai-ir), ki>n (banj), nNiur (nam^r) o. s. w., i iro mycket mer fastwu^na wid ro ten an i fw. verber, såsom brenna (Krgnnj»), 6«m» (<i6lnj^), ti^!«, ych i noniina, såsom m-k-kil- , lnr^ir, enclir, o. f. w. Man kunde be qwamligen giira den distinction, att kalla de mer fastwurna j^ och v b ildningsbokstafwer och endast behNa benamningen asteds niugHokstaf om det sednare j. Anm. Z. Manga salunda bildade nomina forekomma endast i sam< mansattningar, t. ex . r^l af r«V, lieil>w^l; l)?nc!r af suullr, »uL l^ulir, latt att sinna; nNmr af nam, toruwmr, swar att fatta. H. 83. Orena afiedningen. Endelser for verber: »I» (egentl. -ala, -ila, -ula): ru^l», bringa i oordning, klVlll, fria till; miBl», meddela. -y 2 (egentl. - au», »in») betecknar ett blifwande till nBgot, t. er. batn?^ forbattras; l»ltua> hetna; vakna, wakna; h»Fn») forstumma. .F» (eg. - iF») -«F»), bringa till nZgot, t. er. l»lu,nFg, fa till att blomma; likF», bringa lif i; k168F2, att gora blodig. - ta, afwen transitivt, Ma, att jaka; Fipta, bortgifta; slll^ta, dela. -ka, merandels af adjektiva, gora ss eller ss: au»»l<», F.,Sw. omka; hurll», torka; m^ullli», att gora tunn (af mj6r). -sa, med begrepp af tatt upprepandc eller plotslighet, t. er. liiksa, skaka: F^psa, hastigt gapa efter; krams», gripa plotsligt; llreius») gora ren.
