104 Syntar. Negatiott. tcil en cenuis (h, t, K), sa forandras j»i till l«i, t. er. l^opt' ).' Loptr Fi. I F.lSw. maste >^i hafwa ljudet -Fin, och i sammansattningar, der det qwarblifwit, finnes alltid -Fin, t. ex. llvar^n,, utom i det fyrkonade hi^, se nedanfore. Der suffi^ei »t kommer i beroring med en vocalandelse, Utelemnas oftast a-, t. er. lilVut, f. llsVn »t, Btgn6!t, f. «tannat. I I.sta Personen, der k (pron. el< ell. H»l«, se h. W) pleonastiskt bifogas verbet, stallcs »t wid dylika tillfallen ester detta, t. ex. el: varkat ):«kvarat jag war ej der. I stallel for '»t sattes afwen >g, t. er, ol: vilkg, jag will ej. Der -a nyttjas ester det pleonastisk» K, forandras dett ta ej sallan till -i^, t. er. stci^vi^a, inuu<i!z;a, i st. f. stoV* va^i'2, lnunlja-K -a; ofta finnes afwen ett nytt -li wid slutet, j, er. ZloVvlFlz!^) fnun6iga^« §. 115 . De har namda fprmerna tillhbra dock endast po< efien och den aldraaldsta prosan. I F.-Sw. finnas de icke, Utom pa rullsienar. Wanliga negationsformen ar en samman? sattnmg as adverbet v>, F.-Sw, o med 'F,; alltsa e^i, e^l; i F.lSw. sylicoperas oftast formen till e,F, iss; det forra ar ej egentl, diphthong, utan ett mouilleradt uttal as F, hwilket har, såsom ursprungligen atfoljot af en lykt vocal, qwarhaller ljudet af^. Andra, afwen med -Fl sammansatta, negations partiklar aro «l^ll^i (eg. «l^lri in vit» non), afwen i F.- Gw. syncoperadt alllriF,- llvergl, IlvarFi(n)) ingenstades; pch neutr. af en^i^ naml, elch», eitchi, Flerdelade negationen «hwarken — eller» ut tlyckes i F.Sw. llv^rli — ellr; i F.M . livlirtlii — ne, Uttrycket likawal, likasulit, icke dest mindre, atergifwes med el^i (?>F) at siVr; det motsatta, eller: likawal icke, icke mera for hen sakens skull, med ei^i (o»F) »t l,ell!r (K»!«U' F.:Sw.). I!7. Wid verber, som uttrycka locala forhallanden, naml, en resa, ett uppehall, ett fallande o. s. w., tillfogas wallligtwis localpartitlar, hwilka narmare beteckoa rigtningen eller belageichclcn, t. ex. !»»»«?» llvalllisk i Vik «usls, han
