132 Runlara. Gramm. former. Anm. I det foljande willja wi till lattande af lasningen skrifwa ru« norna >ucd Latinsta versalbokstafwer pa foljande satt: rv?3k« i i< N, si betydelstn li. med li,, (.i betydelstn (^ med (^. /i bctydelstn 7 med I'. V^l.i betydelstn v med I), .si betydelst» ? uicd l>. <.i bctydelstn L med V. . si betydelstn V med e, i.i betydelstn k med ,-, T. ex. ofwau anforda stroph af Håvamål: yr BKV^BK BI^VI.I rvMr. Nuninffrifternas grammatiska former. §. 151. Hwart och ett språk framter strangare och hsrdare, mer i ogonen fallande grammatiska former, ju aldre det stadium ar, i hwilket dest lemningar besinna sig. Detta galler afwen Forn- Nordiskan, hwilket i runinskrifterna -^ - wi mena har de akta gam la -^ afwen framter den aldsta formen, under hwilken hon ar kand. Wid lasning och forklaring af runinskrifter maste wi alltss owillkorligt ga ut fran den forutsaltningen, att alla de reglor, wi eljest ur fornsprakets grammatik kanna, i runspraket aro noga och strangt iakttagna, och att i synnerhet de uraldrigaste fon merna har aro hemma, samt att den annu i wsra tider rådan de tanken, att man wid runlasningen har fria hanoer till att antaga de mest anomala formerna, ja, till och med former, hwilka efter wanliga Forn-Nordiska grammatiken icke ens kun nat ersistera, ar alldeles rasande och ursprungen endast ur en grof okunnighet om ratta forhallandena. Nu maste wal medges, att oregelmassigheter, till och med fel, stundom finnas pa runstenarne; men hurv latt kunde icke afwen i fordna obil dade dagar ett och annat fel uppkomma, enar icke ens de ba sta handskrifterna aro fria fran dylika, ja mH handa an sam re lapsus calarm? Eudast som siidana msste derfore dylika fel
